betongrenen

Jag tycker inte det finns fula männiksor, seriöst!

Det finns dom som har sämre utseende men dom är inte fula.

Det finns alltid någonting vackert hos en människa.

Den som inte betraktas vacker, i folks ögon kanske har en otroligt fin personlighet, fina ögon eller ett annat coolt sätt att tänka än de flesta.

Utseende är såklart det första man märker hon en människa.

Men det är så mycket mer än det.

Sånt som lockar en att lära känna personen.

En del har ett såkallat "Sexigt/Gulligt utseende eller kallas snygg och får bli fotomodeller.

En del försöker hitta sig själv och exprimenterar med hårfäger,stilar och en del testar till och med droger.

En del har acne, en del är korta, en del är långa, en del är kurviga, en del inte.

Jag är en sån som tycker jag är "ful" på bilder från låg,mellan och högstadiet.

Jag hade konstiga kläder, var lite halv-pubertet tjock, som inte riktigt passar till mina 151 cm.

Men jag hade en bra personlighet. Jag var alltid snäll, säkert för snäll i många fall.

I Gymnasiets klassfoton börjar jag se ut som jag ville, "valpfettet" hade förvunnit och jag känner mig nöjd och mer nöjd ju äldre man blir, man lär sig väl acceptera.

Jag kan inte se ut som "Barbie-attacken" jag har aldeles för stora höfter för det.

Ens om jag bantade ner mej till 45 kilo så skulle min rumpa fortfarande vara likadan.

För det är såhär Evolutionen / Gud ville ha mig.

Och det är samma med alla människor.

Ni som anses vackra från första dagen på förskolan, ni ska inte skämmas

Och ni som kände er som mig, en ful ankunge.